2011-04-05
21:26:23

Kickbike och harpalt
Idag på kvällen kom Alfons och hans matte hit på middag, och strax efter dess gick hundarna, husse och jag ut med cyklarna (en vanlig och en kickbike) och drog en sväng runt kyrkan. Den första backen lät jag dom springa lösa för den är brant - och rätt sandig! Inte så kul att hamna på rumpan - eller på knän på backen och bli dragen flera meter av två starka boxrar... =)

Hundarna började dra så fort jag ropade "kööör" och lugnade när jag sa "luuugn, luuugn" - när det gick lite för fort framåt! De drog jättebra hela tiden - alltså körde jag tvåspann med mitt hjärta lite högre upp än vanligt. På söndag drar vi nog till Erstavik och kör tvåspann där - det är bättre underlag där än här hemma.

Idag när jag var på universitetet och var på väg till laborationslektionen för att dissektera en abborre och titta på levande nejonögon och pirålar, fick jag syn på min tolk ute utanför dörren och hon verkade prata med någon nere på marken... naturligtvis gick jag fram för att kolla vem hon pratade med - men inget barn eller hund var där...
- Skatorna anföll harungen! Titta där!

En meter framför henne stod en liten harpalt med ett blödande öga och försökte gömma sig bakom betongstolpen. Efter en liten diskussion med ett par personer (under tiden sprang en lös schipperke förbi och kände vittringen av ungen, men som tur upptäckte han aldrig den!!) sprang jag in och hämtade ett par plasthandskar och flyttade försiktigt på ungen till en ganska tät buske ca 50m borta. Dett fanns ingen annan bättre buske närmare oss, och så fort jag släppte fri ungen hoppade den och gömde sig.
På dagarna brukar ungarna gömma sig i höga gräs, buskar eller dylikt, och ett par gånger om dagen bli ammad av mamman. Hararna är ju lite mer nattlevande djur än daglevande så mamman finns i närheten. Kanske överlever inte ungen av sin skada - ögat och ögonbrynen var lite blodiga men inte så "livshotande" så den förblöder sig inte. Hoppas kommer den att överleva - men ibland kan naturen vara grym!

Kommentarer:

Tips! Det finns ett ställe på Ekerö, viltjouren som man kan kontakta i dessa lägen. Dom avgör sedan vad som är bäst att göra, ganska skönt då de är experter. Fick hjälp av dom då jag hittade en ekorrunge som ramlat ur boet. Dom kom o hämtade den.

Mvh

2011-04-05 @ 21:43:56
#2: Filippa

Har nu skickat ett mail till dem och berättade hur det stod till. Tack för tipset, Marianne!

2011-04-05 @ 23:17:12
#3: Filippa

Fick snabbt ett svar från Viltjouren:

"Hej Filippa, det du gjorde var helt rätt. Vi får bara hoppas att mamman hittar sin unge igen. Annars är det nog så att den blir mat åt ngt annat djur som behöver.

/Hälsningar Ewa Viltjouren"



Vi får alltså hoppas att ungen hittar sin mamma - och låta naturen ha sin gång. Det har alltid varit så, även alla dessa miljontals år innan vi Homo sapiens kom till. =)

2011-04-06 @ 06:53:20
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: