2011-06-17
20:01:43

Djungeln
Idag kom äntligen regnet, det har varit snustorrt de senaste veckorna att gräsmattan börjar likna torra afrikanska savann... dock påverkar det också oss, man orkar inte utföra så mycket saker och vädret är också tröttande.
Vid lunchtiden idag åkte vi till en äng i närheten och jag la ut ett medellångt grässpår med 10 vinklar och 10+1 pinnar, syftet var att träna vidare med pinn- och vinkelupptag. I början markerade Ester varenda pinnar och överlämnade dom, men när pinnarna var uppe i 7 eller 8 började Ester tappa liiite tålamod och sket i övriga pinnarna (hon markerade svagt men tog inte upp dem utan fortsatte bara att gå) - hon hade bråttom till slutpinnen, som hon tyckte var roligast! Jag kom på några olika träningstips för att jobba vidare med detta medan Ester åt upp sin belöning, i form av kattmat.

Därefter for vi till Erstaviksskogen och gick till kalhygget, numera kallar jag även platsen för "djungeln": där finns det en massa meterhöga örnbräken, och när man sitter på huk så känner man sig som en mus! De högsta växterna var cirka 1,7 m och när vi gick där syntes bara mitt huvud, det var en härlig känsla!

På söndag ska Linda och jag tillsammans med våra doggar till Polishögskolan strax utanför Sthlm för att titta på Lydnad- och Agility-SM, tror nog vi skippar Small och Medium-Agility, det är roligare med stora hundar och naturligtvis även lydnad! Shetland sheepdog och border collies är en S T O R majoritet där, varje typ av tävling är det någon ras eller grupp som har en stor majoritet - och man finner boxrar lite här och där... Lite trist - men jag blir jätteglad när jag ser någon boxer som tävlar! =)

2011-06-08
14:11:15

Ute i bushen

I förrgår kväll fick jag en idé - att Ester och jag skulle vandra och tälta en natt tillsammans. För att vänja oss två att bo i tält så fick vi tälta i vår lilla skog natten till igår.
Igår på dagen hade vi olika ärenden och när vi var vid Sickla på en snabbis i Naturkompaniet kom en stor polisbil och gjorde blåskontroll på alla som körde förbi. Jag var knappast orolig (dricker inte) och fick snabbt grönt ljus. Vid 14:20-tiden var ryggsäcken fullpackad, matsäcken fixad, kängorna på plats och en pigg boxer som hängde på låset och vi stack hemifrån och tog kollektivtrafik till Tyresta by (Tyresta Nationalpark).
När vi var vid Svartbäcken och skulle kliva ombord på anslutningsbussen mot Tyresta by fån flinade busschaffisen åt oss och åt kvinnan som satt i bussen... "Vad är det nu" tänkte jag.
Jag sa åt chaffisen att resekupongen redan var stämplat - men han avbröt mig och sa att vi skulle ha tagit buss 807, och inte 834...
Nej, vi ska ju åt Tyresta by säga jag bestämt, men han avbröt mig mitt i meningen och upprepade att vi skulle ha tagit 807, men bad sedan oss att gå ombord.

Vi tog ju den sista bussen för dagen, och därför trodde chaffisen att vi inte hade någon möjlighet för hemresa sen... såg han inte att jag hade en stor ryggsäck, tält, liggunderlag och sovsäck med mig?

Väl framme vid Tyresta by visade jag för honom att vi var ute på vandring och behövde inte bekymra oss för hemresan för dagen.
Vi började gå mot Bylsjön, mötte bara ett fåtal människor på vägen dit och väl framme vid sjön doppade jag mina fötter och Ester glömde nog att dricka då hon var fokuserad på gräsänderna bredvid oss. Därefter fortsatte vi och avvek sen från Bylsjöslingan och gick tvärs igenom brandområdet (det brann år 1999 där) och gjorde två pauser på vägen. I den andra delen av stigen mot Stensjön var rätt krävande, en massa stenar, kvistar, smala stigar och även plankor - inte så lätt och bekvämt när man har ca 15-16 kg packning med sig (inkl. mat, vatten mfl.). Där fick vi syn på en ganska stor hög torr älglort och bland de brända tallarna flög en spillkråka förbi och långt bort seglade några tornseglare och en sparvhök.
Vid Stensjön började våra krafter avta lite, det var ju ganska tuff terräng, och mitt i sjön såg vi en storlom och en bit därifrån flög en fin fiskgjuse omkring.

När vi gick förbi Mörtsjön var det lite jobbig och smal stig, och jobbigt var det när man började bli trött och lite okoncentrerad - och inte ha lika full koll på alla stenar och stubbar som stack upp från marken.
Vid mittersta Långsjön ville Ester dricka lite vatten och där var jag rätt slut! Lyckligtvis låg vindskyddet + eldplatsen bara runt hörnet och direkt slängde jag ifrån mig ryggsäcken och intog ryggläge på bänken, medan Ester sniffade runt lite.
Efter att ha återhämtat sig i ett par minuter började vi leta efter bra underlag och plats till tältet och fann den cirka 30m ifrån vindskyddet och cirka en kvart senare var allting på plats - och Ester hade sååå bråttom in för att sova! När jag fixat fram liggunderlag och sovsäck kröp hon in och parkerade sig precis i mitten och somnade.
Vi "släckte lampan" cirka 21.30 och vaknade 03:30, då det var nästan stiltje - men alla knottar var redan på plats så fort jag stack ut huvudet från tältet. Myggshiftet funkade bra, smetade även in myggnäten - och så vips höll de små krypen kvar ute.
Kl 06 var allt nedpackat och klart, frukosten i våra magar och vi började gå norrut mot Alby friluftsgård och var framme där cirka 08. Från 17 igår till 08 imorse har vi inte sett en enda Homo sapiens eller liknande, inte heller bil, flygplan etc. Det var underbart härligt att vara ute i bushen och finna ro.
Väl framme vid Alby friluftsgård fortsatte vi på Sörmlandsleden mot Öringe och där avbröt vi och åkte hem. Det var precis vad jag hade tänkt. Totalt gick vi i sex timmar (3 igår och 3 idag) och avverkade 16 km, och det är något jag mycket sent kommer att glömma!



Brandområdet i Tyresta nationalpark


När man pausar så ska man ju vila!


Älglort


Att gå på plankor är verkligen skoj!


- Ditåt ska vi! (Mot Långsjön)


Stensjön, med brandområdet i bakgrunden.


Tidigt imorse...


- Men kasta då! (Albysjön intill Nyfors)


Morgondopp


Albysjöns ena vik.


Mellis vid Alstorp i Alby friluftsgård.


Slutkörd... men nöjd!

2011-06-03
18:05:01

Brukshund vs knähund
Rubriken kanske låter som om det har varit någon fighter mellan en brukshund och en knähund - men först ska jag lugna er oroliga läsare: det handlar inte så. Utan bett, blod och skrik.
Igår var vi ute flera timmar per cykel vid Erstavik, så Ester fick en ½ vilodag idag där hon bara slappnade av i trädgården medan jag städade i mitt rum.

Vid fyratiden på eftermiddagen drog Ester, mamma och jag iväg till Hotellviken på en behaglig promenad. På vägen dit stannade vi vid syréngården, där det finns en stor gräsplatta utanför seniorhemmet. Esters budföring behövde finputsas, min mamma fick vara mottagare och efter när jag har gett henne instruktioner hur hon skulle göra, kom en tant gående förbi med sin skällande bichon havanais - men Ester visade noll intresse för ekipaget, utan hade bara sin blick på sin stormatte.

När vi har vadat iväg cirka 50m och vänt om oss stod tanten en bit bakom stormatten, och glodde på oss medan sin golvmopp fortfarande skällde så att sina matta vita torviga päls bara for hit och dit över hela kroppen. Hon ropade åt min mamma "- Men hon ska väl inte släppa sin hund...?"

Ester med sin lackade mahognybruna päls med mörka strimmor och mörka kastanjbruna ögon satt fint till vänster om mig och väntade på signalen. Samma veva jag ropade "Ma..." rivstartade hon och sprang, medan jag rabblade ut resten "...rsch".
Tanten blev helt paff när hon såg Ester springa i full fart för att sedan tvärnita och sitta snyggt till vänster om sin mottagare, och hon fortsatte sedan att gå och drog sin skällande golvmoppe efter sig.

Några tiotals meter därifrån avvek dom från stigen och höll sig långt ifrån den medan vi passerade ekipaget. Golvmoppen slutade aldrig att skälla, trots att Ester sket fullkomligt i, och behandlade den som luft...

Ester äger!